Just nu är allt bara skit!

Det finns inget bra just nu som händer i mitt liv,lite saker kanske men hur länge vara de egentligen? Att man tror att idag kommer vara en lite bättre dag än dagen innan är att ljuga för sig själv.Visst man kan ju alltid hoppas men det är bara slöseri med tid.

Vissa är dömda att lida fullt ut tills man inte orkar mera.Sedan sitter man bara där och orkar inte bry sig längre.Man har vant sig vid att låta mungiporna hänga och att ögonen jämt är fuktiga.Man orkar inte se glad ut när man egentligen bara vill ligga inne på rummet och inte göra någonting.

Nuförtiden går jag till skolan med ett låtsasleende,jag är knappt vid medvetande.Jag tror att många börjar märka det.Jag kan inte riktigt dölja det lika mycket nu som förut.Jag tror inte ens att jag försöker,det är ingen idé.

Jag brukar inte kunna koncentrera mig särskilt bra när jag sitter och pratar med vänner.

Man skrattar lite då och då när man tycker att det är läge för det och "Jaar och Mmar" när man tycker att det passar in i samtalet,inte för att man lyssnar särskilt noga heller för den delen.

Jag satt faktiskt idag med en kille inne i ett övningsrum för pianospelare.Han visade mig lite hur han tog ut låtar,då kände jag mig faktiskt för en gångs skull riktigt vid närvarande och jag var på fullaste allvar glad.För det var nog något som jag uppskattade och om jag hade fått så hade jag gärna stannat kvär där ett tag.Mest för att det kändes så tryggt.Det kändes så härligt att bara få höra någon spela för en.

Det var så tyst men ändå så fullt av ljud.Det går inte att förklara men det var riktigt skönt.Sedan sitter man här hemma och vill inget annat än att få gå till skolan.

Skolan eller egentligen bild och musikhuset är något utav en fristad för mig.Där får jag verkligen vara mig själv och känna att jag gör någonting jag faktiskt är bra på.Det är så många härliga människor som håller till i det huset och man känner att man verkligen passar in där.

Jag vet snart inte heller vad jag ska göra.

Vissa dagar här hemma känns som ett fängelse,det är verkligen att man vill ut,man vill lämna hela skiten och bara dra för att aldrig mer komma tillbaka.Allt blir bara fel och jag orkar inte längre.Jag vill bara flytta och bli 18 år gammal.

Men vad kan lilla jag göra som bara fyller 17 år nästa vecka?

Det gör ont att veta att sanningen är precis framför näsan på en,men om jag inte skärper till mig nu och rycker upp mig så kommer jag aldrig att stå ut,jag kommer aldrig att överleva detta helvete om inte jag växer upp och börjar ta mitt eget ansvar.För jag vill inte och jag orkar inte leva såhär längre!

02.39 på natten,är fortfarande vakenn och är inte det minsta trött.Sitter med jeans och tröja på och är ungefär så pigg att jag skulle kunna gå ut och gå ett tag.

Skulle jag lägga mig ner under täcket så skulle jag troligtvis bara vända mig om och tillbaka för att jag så rastlös,skulle inte kunna sova eller någonting.

Det har blivit så den sista tiden,jag kan inte sova.Jag ligger vaken nästan hela natten och kan inte förmå mig att sjunka i en slags dvala för ett tag.Nepp stirrar bara upp i taket och sjunger inne i huvudet.

Efter ett tag så blir det jobbigt och då tar jag fram mobilen.

Tillslut så ger väl ögonlocken efter och låter mig få sova.Jag vet inte vad jag ska göra,jag är inte densamma som jag var förut,jag är så bitter och sarkastisk.Jag vill inte vara så men hur jag försöker att ändra på mitt sätt så återkommer jag alltid till bitterheten och den sarkastiska sidan igen.

Antar att det bara ska vara så,eller så kanske jag bara en dag känner för att vara lite mer positiv.

Hur som helst så ska jag byta om nu och tvinga mig själv att sova.

Godnatt!

Det händer ibland att jag får gråtattacker.

De kan komma när jag lyssnar på musik eller när jag ritar,ibland kommer de till och med när jag är hemma hos vänner.Oftast brukar jag kunna dölja det men i slutändan så är det alltid någon som märker det, och då måste man ljuga ihop något så att de inte märker hur dåligt man mår.Men det finns nog ändå inget som är mer jobbigare än när de kommer om man grälar med någon.

Om jag grälar med min bästa vän så brukar alltid mina tårar börja rinna,oftast kan jag inte hjälpa det,det är bara ännu ett utav mina sätt att få ut min smärta.Men jag brukar alltid få kommentaren att jag inte borde gråta,att det är löjligt.Men saken är den att hur mycket jag än försöker att inte känna mig sårad så blir jag alltiid sårad.Men jag intalar mig själv att inte ta skit ifrån andra och det försöker jag att gå med.

Jag vet inte hur många gånger jag har blivit sviken utav min pappa,varje gång vi har bråkat och inte pratat på ett par dagar, så säger han jäm "Vi ska inte bråka nu" eller något liknande.Varenda eviga gång så stormar jag in en stund senare gråtandes på mitt rum.

Men jag försöker att jobba bort det här med att börja gråta,så varje gång jag känner tårarna rinna till i ögonen så brukar jag ta ett djupt andetag,blinka lite och bara tänka glada tankar.Det fungerar ibland men oftast så blir det bara fiasko av allt.

Men det är tur att jag har så himla bra vänner som alltid finns där för mig och stöttar mig!